The bitch is back!

Sådärja, då var jag färdig i Dalarna. Jag har rekryterat soldater till min egen privata armé.

Tillbaks på Hundcenter, det känns bra och jag antar att alla (hundar och människor) har saknat mig. (Det skulle jag ha gjort!)

Det talas om att "vi ska komma igång med träningen efter semestern"... Pyttsan, det ska vi allt bli två om, chefen och jag. Djungeltrumman har iallafall talat om att imorgon kommer taxarna på besök, tjohoo, äntligen "något att bita i"! (Jag känner att jag verkligen är på hugget såhär efter min ledighet!)

Nu följer ett par bilder från Väddö och min båttur som jag har glömt att lägga upp!

Stay safe!

Semester!

Jag är på semester i Dalarna, åter 29/7. Kontakta min personliga sekreterare vid akuta ärenden (sannascanlon@hotmail.com) På återseende. MVH Ultra Mammas Gris

Den som gapar efter mycket...

Ultra säger: Jag är en utmärkt skyddshund!

Vilken vecka!

Jaha, jag trodde att veckan efter Väddö skulle bli en lugn vecka, men tydligen inte. Redan några timmar efter hemkomst kom chefens vän Elin på besök och när hon hade lämnat oss dagen efter fick chefen abstinens. Hon hävdar att hon (som i vanliga fall beter sig som en eremit) blivit så van vid att ha folk runtomkring sig sen Väddö så att hon kände sig helt bortkommen när vi blev ensamma i lägenheten. Hon packade väskan och kopplade upp mig och så gick vi ut till Barndomshemmet på Norrö. Där levde vi livets glada dagar (chefen spelar Nintendo Wii timme ut och timme in och jag springer runt i trädgården, jagar lite katt, badar lite...) fram till på tisdagen då vi beger oss hemåt - trodde jag. Hem kom vi men efter att chefen tagit en snabb dusch kommer Kråkan och det bär av till Kungsängen. Ingen lugn stund här inte. Det lagades mat och skruvades garderober och jag kunde inte hitta Sammy någonstans. Han hade tydligen åkt på semester med hans husse (dom brände nog ut sig på Väddö) så det var bara vi tjejer. Rätt roligt, tycker jag, som fick utveckla min relation med Enja. Onsdagen börjar ganska dramatiskt med att både jag och Enja får veta att vi lever då vi kliver upp på chefen i sängen - det flög schäfrar överallt - och dagen skulle inte bli lugnare. Jag och Enja skulle miljötränas i den stora staden! Vi var överallt och det var alla andra och jag måste medge att hela situationen verkade tidvis smått hysterisk, men alla överlevde, och jag tänkte att nu måste man väl få vila en stund. Icke. Hem till Barndomshemmet igen där jag och Enja och chefen simmade och simmade och simmade. Jag kan bara anta att Kråkan inte kunde simma då hon hela tiden stod på bryggan och gastade (ja, ja, ja). Phu, slitigt, tänkte jag och knappt hann jag avsluta den tanken innan vi stod på träningen (det tar aldrig slut!). Tre tappra hundar var där och tränade och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med chefen, något har hon lärt sig på Väddö!

Nu har jag fått ha två lugna dagar på hemmaplan, det var riktigt skönt att bli lämnad ensam igår när chefen gick ut på middag med sina väninnor. Imorn ryktas det om spårträning och på söndag blir det lydnad och skydd. Helgen är ingen tid att vila (och inte heller veckorna som det verkar...!)

Tills nästa gång: stay safe och see you later!

VÄDDÖ 2009

Jag är hemma igen efter en helt fantastisk vecka på Väddö! Jag har fått lära mig massor och nu börjar det roliga!

Tack till alla deltagare som förgyllde lägerveckan. Jag har träffat så mycket härliga människor som har delat med sig av sin kunskap till mig. Tack till Annmarie och Thomas som har lärt mig att jag och Ultra kan bli ännu bättre i spåret. Tack till Jonte och Rose som har lärt mig om mig själv och att lydnad handlar om att ha roligt. Tack till Kråkan som bjuder på sig själv och som är den bästa träningskompis man kan ha.

Och grattis Jonas, som numera är auktoriserad träningsfigurant! Jag och Ultra ser framemot att få träna med dig!

Om ni får möjlighet, åk på Väddö-läger nästa år, det är värt allt!

Hur svårt kan det va'?

Jag kan också meddela att Ultra är friröntgad så nu är det bara att tuta och köra! Tjoho!