Det går bra att kalla mig spårchampion.

Som ni alla vet var jag på kurs förra helgen och nu i helgen har segertåget fortsatt. Jag var i Barndomshemmet hela helgen och först la Lars-Erik spår åt mig. Liggtid: 5 timmar = inga problem! Chefen la ett kort spår, dock det första med apporter. 4 stycken och jag tycker att det funkade bra. Jag fick godis! På lördagen la Douglas ett spår som faktiskt var en utmaning då hela starten låg i stekpannan. Det var hett, vänner. Lördagkvällen rundades av med ett en kilometer långt spår + fyra apporter och ett korsande spår av Ingela. PIECE OF CAKE! Jag stannade självmant vid apporterna och chefen blev så där löjligt glad och senare på hemvägen skulle jag få mig en överraskning. Ingela hade (av någon konstig anledning) lagt sina cigaretter i spåret men hon visste inte var. Stackar'n var helt förstörd så jag bakspårade upp dom åt henne. Fett najs.


Det går bra att kalla mig spårchampion.

Sammy, aj miss jo. (Och chefen saknar Kråkan...)