FORE!!

Jag är beredd att erkänna att Benson har rätt - ibland blir det bara fort och fel. Klockan var strax över fem imorse när jag och chefen promenerade till jobbet. Det var mörkt, dock ej allt för ruggigt och som vanligt kände jag på mig att denna dagen skulle bli den bästa i mitt liv. När vi jobbar tidig vecka får jag ha på mig min snygga och exklusiva reflexväst (det är en snygg Boett-kopia, originalen är lite för dyra för mig...) när vi går till jobbet och denna morgon var inget undantag.
När jag fått ur mig det jag behöver på morgonen försöker jag, som vanligt, se om det går att få chefen att röra på sig. Jag har en speciell teknik som går ut på att man låtsas fastna på en fläck och när chefen sedan närmar sig gör man en snabb men djup bao och sedan kastar man sig iväg åt andra hållet och springer som greyhound så länge man orkar. Den leken har jag hittat på själv och är en av mina bättre idéer faktiskt. Den får sällan fart på chefen men den brukar få henne att skratta. Men som i alla sporter finns det risker och idag har jag för första gången dragit på mig en idrottsskada.
Jag gjorde som jag alltid gjort, skillnaden denna morgon var att när jag kastade mig hejdlöst åt andra hållet blev jag brutalt varse om att där stod en lyktstolpe. Jag tacklade den i full fart med själva skallen och vek ihop hela mig på mitten för att sedan kasta mig iväg, något omtöcknad. Såhär i efterhand förstår jag ju hur otroligt roligt detta är men just då blev jag lite skraj. Man har ju hört om whiplash...!
Förutom en ömmande muskel i ryggen mår jag fint och är vid god anda. Jag har lärt mig att det ibland kan löna sig att titta först och springa sen. Är något bitter över att denna incident dragit på mig ett koppeltvång fram till helgen. Typiskt.

Friluftsdag på Nybyggets Gård!

Idag har jag varit hemma hos Zimba, Zacco, Zascha och Zorro och gjort allt möjligt kul. Tränat lydnad och spårat, ett jättekul spår som Kråkan hade lagt till mig. Det är ju så att när jag tränar flockas alla runt mig för att hjälpa till och så, dom är liksom "starstruck". Coolt. Jag fick träna på vinklar, vilket var kämpigt eftersom det låg ett jätteläskigt dike runt mig hela tiden, det gällde att hålla sig på klorna så man var beredd när attacken skulle komma. Sedan tränade vi apportering som inte var lika kul. Jag hatar apportering... eller nja... jag gillar att apportera men när jag vill, inte när chefen säger åt mig, då får det vara. Störtlöjligt. Vi tränade också på det fria följet och chefen verkar tycka att det går bättre och bättre för mig, jag har börjat hajja att man ska titta upp, jag vet inte VAD man ska titta på men så länge det är upp verkar chefen nöjd. Konstigt sport, lydnad... Chefen och dom andra cheferna åt mycket god ärtsoppa och mycket goda baguetter till lunch och blev riktigt ompysslade av Z-flockens chefer, värsta lyxigt. Jag fick sitta i bilen, tjoho, det bästa som finns! Sedan släppte dom hästarna lösa och då höll jag låg profil. Fy bubblan för hästar. Nu är vi hemma, jag, chefen och Kråkan. Vi har tittat på film och lekt med apporten och nu är det dax att tacka för mig. Det ska bli gôtt att krypa ner i biabädden och snarka så att Kråkan inte kan sova på hela natten. Excellent!

Jättestort tack till Yvonne och Benny för en fantastisk dag hemma hos er! Den kommer vi sent att glömma!

Vi har insett faktum!

Då har vi varit iväg och tittat på vårt första BH-prov. Jag har sedan länge förstått att jag är mer än kvalificerad för att klara ett eget! Skillnaden nu, mot föut, är att jag har fått chefen att förstå att hon underskattar mig. Jag har länge sagt att jag ÄR bäst men hon har inte lyssnat. Nu har även hon förstått att ett BH-prov är inget att vara rädd för. Hoppas hon bokar in oss på ett snart!

Stort grattis till Jeanette och Sammy som nu kan titulera sig som ett godkänt BH-ekipage, titlarna bara regnar över dessa två, coolt! Även ett stort grattis till Karin och Xanties dotter Cindy som blev godkända idag. Bra jobbat!

Bakfull chef men spår ändå!

I helgen har jag vårdat bakfull matte vilket inte alltid är det roligaste. Som tur var hjälpte familjen mig genom att hämta upp oss på Slussbrovägen och köra oss till Barndomshemmet. Phu, det var i grevens tid, Ingela tog över vårdanet medan jag fick följa med Lars-Erik på härliga skogspromenader. Idag började chefen bli människa igen och som plåster på såren för lördagen fick jag mig ett 500 m skogsspår med 7 apporter. Där hade jag att bita i! Apporterna bestod av metall (det var något nytt), runda burkar av samma sort som Lars-Erik brukar dricka något ur... hmm... man tager vad man haver när apporterna blivit kvar hemma. Jag hittade allihop även om jag inte förstod varför jag skulle lägga mig vid dom. Störtlöjligt, jag lägger mig bara för riktiga apporter. Det hela resulterade i en rejäl påse med kattmat i slutet och en hel Systemet-kasse full med runda, aliminiumapporter. Om jag var trött? Det kan du fethaja!

Shoutout till Kråkan och Sammy som har tävlat i helgen!

Ni är ashäftiga!

Lydnad i Enköping!

Jaha, nu duger inte Kungsängen längre, nu ska man behöva åka till Enköping för att träna lydnad...! Pyttsan! Ibland tror jag att det är resan till och från träningen som roar chefen...

Det är tydligen utställning i Enköping snart och Utter, min narcisstiska bror, är helt till sig. Han, Samson, Zacco och Roxy skulle dit och ringträna (har aldrig hajjat exakt vad det går ut på men man springer runt, runt) och chefen bestämde att vi skulle följa med och heja på. Låt gå, sa jag, och så bar det iväg. Sissi och Roxy hämtade upp oss direkt från jobbet och chefen slocknade som ett ljus i framsätet - hon pallar ju inte trycket alls, den där. Som alltid när man är på väg till Enköping är första stoppet McDonald's Stäket där jag och Roxy fick vakta bilen medan chefen och Sissi åt sig mätta och runda. Väl framme så började allvaret! Roxy kastades in i ringen medan jag och chefen mötte upp Kråkan och Sammy för att träna lydnad. Vi for runt där vi sidan om utställningsringen, vi positionstränade, hoppade, tränade sättande, läggande och jag skötte mig exemplariskt! Chefen var riktigt nöjd när vi var klara och sa att det var nyttigt för mig att träna på ny plats. Perfekt, tänkte jag, då ligger man bra till!

Det var bara det att imorse var det dags för kloklippning och jag måste erkänna att jag var lite väl styv i korken så nu har jag väl åkt ner igen. Rackarns. I hate when that happens!
I helgen har chefen lovat mig spårträning i skogen, tjohoo, det bästa som finns!

See you later... or never!

Lydnad är kul...?

Jag har ett erkännande: Lydnad är rätt så kul. Jag vet inte om jag är beredd att stå för detta uttalande men det är vad jag känner efter onsdagsträningen och inför morgondagen. Vi hade jäkligt lattjo ihop, chefen och jag, i onsdags, vi hade bara några få utvecklingssamtal. Det kanske finns en chans för oss ändå... Kanske, kanske.

Skyddet går också framåt, chefen säger att jag får ta det i min takt, och det är bra för det är rätt mycket att tänka på. Men vi har kul när vi håller och det är väl det som är huvudsaken! Spåret däremot, där har vi varit lata. Inget spårande alls på typ en månad, rätt trist faktiskt. Eller alltså, jag spårar ju mest hela tiden men chefen vill tydligen vara med på ett hörn... Typiskt.

Ah well, vi kör på! Glöm inte kika in i min träningsgrupps blogg - där finns jag på film!

http://www.traningsgruppen.blogspot.com

Stay safe!

Tänk att jag kan allt!

En av mina hobbys är att bada med lillebror Douglas. Som ni ser så är jag otroligt begåvad på simhopp. Tänk att jag kan allt! Fantastiskt.

Jag har varit på fest!

Festens mittpunkt: Ultra Mammas Gris, givetvis!

Tysk terrier??

Idag fyller chefen år och jisses vad hon är mallig över det! Störtlöjligt om ni frågar mig.

Ja, vi tränar en hel del nu och det är väl rätt roligt. Jag har ju fått börja köra skydd efter att chefen fått en skyddsärm av Rose och Benson. Det visar sig att jag är en utmärkt skyddshund! Det känns som om jag föddes för att köra skydd men chefen säger att jag måste lugna mig när vi kör skydd, hon brukar kalla mig för "tysk terrier", så himla taskigt alltså! Jag är faktiskt en tysk schäfer, inte terrier!!

Foto: Kjell Forsell

The bitch is back!

Sådärja, då var jag färdig i Dalarna. Jag har rekryterat soldater till min egen privata armé.

Tillbaks på Hundcenter, det känns bra och jag antar att alla (hundar och människor) har saknat mig. (Det skulle jag ha gjort!)

Det talas om att "vi ska komma igång med träningen efter semestern"... Pyttsan, det ska vi allt bli två om, chefen och jag. Djungeltrumman har iallafall talat om att imorgon kommer taxarna på besök, tjohoo, äntligen "något att bita i"! (Jag känner att jag verkligen är på hugget såhär efter min ledighet!)

Nu följer ett par bilder från Väddö och min båttur som jag har glömt att lägga upp!

Stay safe!

Semester!

Jag är på semester i Dalarna, åter 29/7. Kontakta min personliga sekreterare vid akuta ärenden (sannascanlon@hotmail.com) På återseende. MVH Ultra Mammas Gris

Den som gapar efter mycket...

Ultra säger: Jag är en utmärkt skyddshund!

Vilken vecka!

Jaha, jag trodde att veckan efter Väddö skulle bli en lugn vecka, men tydligen inte. Redan några timmar efter hemkomst kom chefens vän Elin på besök och när hon hade lämnat oss dagen efter fick chefen abstinens. Hon hävdar att hon (som i vanliga fall beter sig som en eremit) blivit så van vid att ha folk runtomkring sig sen Väddö så att hon kände sig helt bortkommen när vi blev ensamma i lägenheten. Hon packade väskan och kopplade upp mig och så gick vi ut till Barndomshemmet på Norrö. Där levde vi livets glada dagar (chefen spelar Nintendo Wii timme ut och timme in och jag springer runt i trädgården, jagar lite katt, badar lite...) fram till på tisdagen då vi beger oss hemåt - trodde jag. Hem kom vi men efter att chefen tagit en snabb dusch kommer Kråkan och det bär av till Kungsängen. Ingen lugn stund här inte. Det lagades mat och skruvades garderober och jag kunde inte hitta Sammy någonstans. Han hade tydligen åkt på semester med hans husse (dom brände nog ut sig på Väddö) så det var bara vi tjejer. Rätt roligt, tycker jag, som fick utveckla min relation med Enja. Onsdagen börjar ganska dramatiskt med att både jag och Enja får veta att vi lever då vi kliver upp på chefen i sängen - det flög schäfrar överallt - och dagen skulle inte bli lugnare. Jag och Enja skulle miljötränas i den stora staden! Vi var överallt och det var alla andra och jag måste medge att hela situationen verkade tidvis smått hysterisk, men alla överlevde, och jag tänkte att nu måste man väl få vila en stund. Icke. Hem till Barndomshemmet igen där jag och Enja och chefen simmade och simmade och simmade. Jag kan bara anta att Kråkan inte kunde simma då hon hela tiden stod på bryggan och gastade (ja, ja, ja). Phu, slitigt, tänkte jag och knappt hann jag avsluta den tanken innan vi stod på träningen (det tar aldrig slut!). Tre tappra hundar var där och tränade och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med chefen, något har hon lärt sig på Väddö!

Nu har jag fått ha två lugna dagar på hemmaplan, det var riktigt skönt att bli lämnad ensam igår när chefen gick ut på middag med sina väninnor. Imorn ryktas det om spårträning och på söndag blir det lydnad och skydd. Helgen är ingen tid att vila (och inte heller veckorna som det verkar...!)

Tills nästa gång: stay safe och see you later!

VÄDDÖ 2009

Jag är hemma igen efter en helt fantastisk vecka på Väddö! Jag har fått lära mig massor och nu börjar det roliga!

Tack till alla deltagare som förgyllde lägerveckan. Jag har träffat så mycket härliga människor som har delat med sig av sin kunskap till mig. Tack till Annmarie och Thomas som har lärt mig att jag och Ultra kan bli ännu bättre i spåret. Tack till Jonte och Rose som har lärt mig om mig själv och att lydnad handlar om att ha roligt. Tack till Kråkan som bjuder på sig själv och som är den bästa träningskompis man kan ha.

Och grattis Jonas, som numera är auktoriserad träningsfigurant! Jag och Ultra ser framemot att få träna med dig!

Om ni får möjlighet, åk på Väddö-läger nästa år, det är värt allt!

Hur svårt kan det va'?

Jag kan också meddela att Ultra är friröntgad så nu är det bara att tuta och köra! Tjoho!

Update!

Jag har tränat utställning...

Jag har åkt hiss med Sammy och Enja...

Jag har hållt utkik...

Jag har åkt båt med Douglas...




Sammy, Enja och Kråkan har flyttat in igen, yes! Hela familjen är samlad! Vi laddar inför lördag då vi alla ska åka i samlad tropp till Väddö för att träna spår och lydnad i en vecka. Brace yourselves, my friends, we come prepared! Vi har tröjor, klappramsor, sånger, partytält - med andra ord - riktig lägerspirit!

Nej, nu ska jag åka och röntga höfter och armbågar, see you later!

Utställning.

Idag har det varit utställning och jag fick inte följa med!! Skandal! Chefen kom däremot hem med ett par bilder på min träningskamrat Roxy som tydligen hade vunnit något pris. Beathalandet Ula "Roxy", klassvinnare 6-9 månader

Ja, det är inte annat än att man känner sig lite stolt över det lilla livet! Något annat chefen berättade var att Beathalandet Samson (endast 10 månader gammal) idag fått titeln LP1! Sammy, du är så duktig! Grattis!

Och nu följer några bilder på vad jag gjorde förra helgen, det är inga tävlingresultat men håll till godo!

Och förresten hade vi finbesök i fredags av inga mindre än Herk och Waja (Anne Frank och Göring!)

Min vapenbroder Fluffy.

Muffinslydnad!

Vi ser upp till Benson...

...och vi bugar för Benson!

Ah, well.

Först spårkurs och nu lydnadskurs... Att hon aldrig ger sig! Om vi säger såhär: jag börjar förstå vart skåpet ska stå. Lydnad är ingen lek, fråga chefen, som efter att ha gått ett pass linförighet med mig, blödde som en stucken gris. Ja, fråga inte mig, men det var blod överallt och då insåg jag att det här med spår är ju bara trams medan lydnad verkar vara något för den hårdhudade.

Testade skydd i helgen också. Rätt kul och fett lätt! Men jag måste medge att jag mot slutet blev rätt irriterad på Benson... Ah, well.

Kommer ni ihåg den där terriern jag berättade om, som jag och chefen mötte i motionsspåret? I måndags hände nästan samma sak fast med en pudel. Och jag som har hört att pudeln inte är någon "farlig" ras... Eller hur?

Det går bra att kalla mig spårchampion.

Som ni alla vet var jag på kurs förra helgen och nu i helgen har segertåget fortsatt. Jag var i Barndomshemmet hela helgen och först la Lars-Erik spår åt mig. Liggtid: 5 timmar = inga problem! Chefen la ett kort spår, dock det första med apporter. 4 stycken och jag tycker att det funkade bra. Jag fick godis! På lördagen la Douglas ett spår som faktiskt var en utmaning då hela starten låg i stekpannan. Det var hett, vänner. Lördagkvällen rundades av med ett en kilometer långt spår + fyra apporter och ett korsande spår av Ingela. PIECE OF CAKE! Jag stannade självmant vid apporterna och chefen blev så där löjligt glad och senare på hemvägen skulle jag få mig en överraskning. Ingela hade (av någon konstig anledning) lagt sina cigaretter i spåret men hon visste inte var. Stackar'n var helt förstörd så jag bakspårade upp dom åt henne. Fett najs.


Det går bra att kalla mig spårchampion.

Sammy, aj miss jo. (Och chefen saknar Kråkan...)

Spårkurs

Efter en hård arbetsvecka såg jag framför mig att få komma hem till biabädden, sträcka ut mig och titta på Lassie om och om igen, hela helgen, men tji fick jag! Helgen inleddes med att jag släpades med till Kungl. Rydbo för att träffa schäfermaffian (Pascoe, Polo, Utter och Samson - Enja var hemma och vabbade...). Chefen grillade med familjen Hedman/Dahlgren och jag snurrade i hundgården och försökte slakta Samson genom nätet (med varierat resultat). Senare gick vi alle så sammen på en promenad som liknade den vid MH-testet... Tanken var nog att vi skulle spela fotboll men istället visade det sig att kriget har kommit! Under en lång stund blev vi alla beskjutna och det enda jag kunde få det till var att det var Pascoe och Polo som sköt. Taskig stil! På hemvägen kom trupperna i form av yorkshireterriers som faktiskt är rätt underskattade som soldater. Inte för att jag blev rädd eller nåt... men ja... ni vet.



Puh, tänkte jag, vilken kväll! Hem till Lassie! Nähänä, då ska man ut på spårkurs, HELA HELGEN! In i bilen och iväg till Hundcenter bar det. Där förväntades jag spåra, vilket jag gjorde med bravur. Tydligen var det mest Lars-Erik som gick kursen, så vi la spåren på hans nivå! Mot slutet av dagen stötte jag dock på huvudbry då han lagt spåret rakt in i skogen. WHAT?? Nänänä, sa jag, jag spårar bara på fält. Det hjälpte inte och jag fick se mig besegrad då jag följde spåret in i skogen och jag inser att jag måste ta ett snack med chefen. Varför har vi aldrig spårat i skogen?? Äntligen en ordentlig utmaning! Och kan ni gissa vad man får i slutet av ett skogsspår? Den mest ultimata delikatessen av alla delikatesser: KATTMAT!! Yees!
Vid dagens slut kom vi hem till Barndomshemmet där jag tog mig mitt första dopp i sjön för i år. Gött! Sedan gick jag in i koma för natten.

Nästa morgon skulle vi iväg igen. Efter att Lars-Erik tappat bort en bilnyckel och jag roat tittat på när alla for omkring som yra höns och letade, kom vi till slut iväg till Bogesund där jag tog in två härliga skogsspår. På det hela taget är jag som vanligt mycket nöjd över min insats i helgen men rätt paj i pallet. Det enda som saknades var Lassie!

Planerna är många!

Jag går tydligen kurs?! Chefen har signat upp oss på spårkurs på Hundcenter så hela helgen ska jag drillas, säger hon. Kan ju bli kul bara chefen inte får för sig att hon ska bestämma...

Ikväll kommer jag och chefen få herrbesök och det är ju inte särskilt vanligt hos oss, inte. Robin kommer på besök, fett najs! Gissa om jag ska göra mitt yttersta för att lära honom allt jag kan?! Jag ville ju ha en lärljunge, detta blir ett perfekt tillfälle för träning! Moahaa!

Ryktet säger att Utter ska göra någon form av prov i helgen och som vanligt hejar jag på honom. (Keep your friends close but your enemies closer...!)

Shoutout till Kråkan som kommer till Stockholm ikväll för att göra antagningar till skola i helgen! We've got your back, Kråkan! Peace out!

MH-test

Igår åkte jag, chefen och chefens mor till Enköping för att genomföra det som kallas för ett MH-test (Ingela säger att det betyder "Matte/Husse-test" - det tror jag också!) Jag fick träffa en trevlig man som lekte massor med mig och jag fick träffa spöken. Jag träffade på Dumpe i skogen där någon också tappat ett skrammel som låg och skramlade. Ni som var där kan ha upplevt att jag kanske blev lite nervös vid de två sistnämnda momenten men så var inte fallet, jag drog mig bara tillbaka för att lägga upp en strategi... Sedan sköt dom på mig men det brydde jag mig inte om! Skjut på ni, det tar mer än så för att knäcka Ultra Mammas Gris! På det hela stora är jag nöjd med min insats, men det är jag ju oftast!



Idag släpade chefen upp mig i gryningen för att "powerwalka". Hm, jag vet inte det, ja... Jag tyckte det gick rätt långsamt... Hursomhelst så travade vi på där i motionspåret när det plötsligt kommer en sån där terrier farande som skjuten ur en kanon ut ur skogen. Den gapade och skrek som om hela helvetet hade brutit löst och jag fattade ingenting. Efter jycken kom en människa farande, också hon skrikande för sitt liv. "Härligt", tänkte jag, "tog någon med sig popcorn??" Chefen stannade och likaså jag, för att beundra detta spektakel. Efter en stund insåg jag att terriern var skitarg - PÅ MIG! Vad hade jag gjort liksom?? Hunden for och människan for, runt oss i cirklar hur länge som helst och till slut for terrier upp i rumpan på mig och då var det inget kul längre. Jag sa ifrån en gång, sådär på skarpen som chefen brukar göra och det funkade! Äntligen fick människan fatt på jycken och vi kunde fortsätta röra oss framåt, chefen och jag. Vi hade en fortsatt trevlig promenad men jag kunde inte sluta fundera på den där terriern. Det kan ju inte vara roligt att vara sådär arg hela tiden, utan orsak... Nä, tacka vet jag schäfrar!

Spår, spår, spår!

Jahaja, glad påsk i efterskott så att säga! Denna påskhelg har bestått av goda vänner och en massa träning. Kråkan har varit hemma över helgen och hon får saker att hända, hon! Igår kom hon och hämtade upp mig och chefen för att åka söder om stan till dom fiiina spårmarkerna och alla schäfrar fick sig varsitt spår (utom Samson - han fick två... han ska alltid vara värst!). Chefen var iallafall nöjd med min insats, någon sa något om 97 poäng, eller vad det var. Jag vet inte riktigt vad det innebär, jag tycker alltid att jag är bäst. Efter alla spår fick vissa lyckliga själar träna skydd, jag får inte för chefen, hon tycker att vi ska vänta med det. Jag tycker att chefen underskattar min förmåga - bring the figurant on liksom!
När vi hade tränat klart fick jag och Samson äntligen lite tid på tumanhand! Ja, han är ju inte Polo direkt men han faktiskt lite rolig. Lite mer som Utter. Samson sov iallafall över hos mig och idag har vi spårat igen. Jag kan inte påstå att spåret var svårt direkt men det var lite mer... vad ska man säga... krävande. Vi fick också tillfälle att rusa runt i skogen som två yrväder och det var skönt. Nu är det kvällskvist och jag har slaggat i biabädden hela eftermiddagen. Skönhetssömn, ni vet.

När Samson sov här plockade chefen fram en bekant biabädd, nämligen Yassis gamla. Kommer ni ihåg Yassi? Vilken lirare!

Detta är jag och Yassi på en vanlig skogspromenad. Jag gillade henne men hon var rätt jobbig, skulle alltid göra samma sak som jag och ta mina grejer och så. Men småsyskon är väl sådana...

Åter till verkligheten!

Jaha, helgen är över och drömmen är slut. Jag har spenderat hela helgen på Norrö, i det hus som jag brukar kalla för mitt barndomshem. Där bodde jag och chefen fram tills jag fyllde sju månader då det verkliga livet på Slussbrovägen började. Ibland är det bra gött att komma hem till Norrö. På Norrö bor fyra härliga figurer som hör till min undersåtar. Ja, i allafall tre av dom... Det är Ingela, kvinnan som man bara klänger på och hoppar på och naggar på, allt är liksom tillåtet, det är annat än med chefen, det! Det är Douglas, som har hur mycket fotbollar som helst och alla får man bita sönder!! Det är Lars-Erik, som egentligen är rätt läskig men han fjäskar rätt mycket så man vet ju att även han hör till undersåtarnas skara. Sedan är det Trixie... katten... Och jag vet inte riktigt var jag har henne. Jag menar, om jag får upp farten och jagar henne då springer hon ju och gömmer sig men om jag ligger och slaggar kan man få ett brutalt uppvaknade genom att kattfan jabbar en rakt i fejan! Tvetydigt, onekligen.

Nåväl, det har varit en härlig helg men nu är man åter på arbetet. Men jag gillar ju rutiner så lika bra det! Om två veckor ska chefen testa min knopp på något som heter MH-test. Fett najs, hoppas jag vinner!

Badad och full i fan!

Ve och fasa! Kärringen kastade mig i badet! Jag har sedan ett antal veckor tillbaka jobbat på mitt utseende och personliga image. Som jag har rullat mig! Jag har samlat på mig dofter från hela Å-berga town och sedan kastar hon mig i badet! ALLT ÄR OGJORT!!

Well, nu har jag iallafall kommit in från en låång kvällspromenad. Chefen skulle träffa en gammal vän och "catch up" vilket resulterade i att promenaden aldrig tog slut. Ingen är gladare än Mammas Gris förstås! SOM JAG RULLADE MIG, HAHA! Och varje gång jag vek ner mitt fagra anlete mot leran så satte chefen fart. Hon gapade och hytte med nävarna, det kunde hon gott ha!

Nåväl, imorgon är en ny dag, då ska chefen iväg tidigt för att köra bil så då blir man liggande här i sin ensamhet. Har jag riktig tur lämnar hon strumplådan öppen! Strumpor är den finaste delikatessen på Slussbrovägen - dock rätt sällsynt. Hoppas, hoppas.

Ultra Mammas Gris!

Hej världen, nu är jag här!

Chefen har ju sedan länge haft en egen blogg men nu är jag trött på att behöva dela utrymme med någon annan så jag har helt enkelt startat eget! Välkomna till

Ultra Mammas Gris-bloggen!

En kort presentation för er som behöver:

Namn: Mischaland's Ultra

Kallas för: Ultra, Ulla, Mammas Gris, Skrutthund, Drottning över alla levande varelser (det sista har jag kommit på själv!)

Ålder: I nuläget är jag 1,5 år men jag jobbar på det!
Yrke: Ordningspolis och gangster men extraknäcker även som dagisfröken på RM's Hundcenter (http://www.rmshundcenter.se/)

Intressen: Smida planer, spåra, springa, all form av uppmärksamhet...

Civilstånd: Sambo med chefen (men är lite kär i kille som heter Polo...)

Meriter: Ja, jag har ju faktiskt ätit sönder en hundgård, räknas det?
Mål i livet: Ta över världen

Idol: Stewie från Family Guy och Pascoe

Övrigt: Jag har hört att chefen önskar sig en till hund och det passar mig utmärkt! Jag känner mig redo för en lärljunge!

Brace yourselves, Mammas Gris has hit the Internet!