I söndags...

...klättrade vi i berg!

Spökhistoria!

Det är mörkt, kvällen börjar bli sen. Nästan ensamma på gångvägarna passar tre schäfrar fram i takt. I snöret bakom hänger två damer som tjattrar om ditt och datt. Det är uppehåll men regnet hänger i luften och Qajan måste ständigt kasta sig ur vägen för vattenpölarna. När de kommit halvvägs ser de i halvdunklet två hundar med tillhörande människor som oändligt sakta verkar ta sig framåt... eventuellt. Hundarna är av raserna Bjäbb och Gläfs och schäfrarna kommer snabbt ifatt dom. När de är 20 meter ifrån varandra börjar Bjäbb att skälla, morrar och attackera de tre stackars schäfrarna och ju närmare de kommer desto intensivare blir attackerna. Gläfs nöjer sig med att revirmarker på en närliggande sten och sedan sprätta omkring sig så att kommunen får lägga nya gräsmattor. De tre schäfrarna passerar, tysta men något oroliga och stressade över att bli attackerade, och då säger människan som hör till Bjäbb: "Ja, han är så rädd för alla stora hundar, lilla vännen!"

Och då har jag bara en sak att säga: En rädd hund flyr. En rädd hund undviker. En rädd hund attackerar inte tre hundarna som lugnt och stilla passerar. Dock borde han vara rädd för sitt liv som han beter sig mot varelser som kan trampa ihjäl honom.

De tre schäfrarna fortsatte sin promenad men hade svårt att inte se sig över axeln, livrädda över att bli attackerade och söndertuggade av en vilde i 3-kilos-klassen.