Bakfull chef men spår ändå!

I helgen har jag vårdat bakfull matte vilket inte alltid är det roligaste. Som tur var hjälpte familjen mig genom att hämta upp oss på Slussbrovägen och köra oss till Barndomshemmet. Phu, det var i grevens tid, Ingela tog över vårdanet medan jag fick följa med Lars-Erik på härliga skogspromenader. Idag började chefen bli människa igen och som plåster på såren för lördagen fick jag mig ett 500 m skogsspår med 7 apporter. Där hade jag att bita i! Apporterna bestod av metall (det var något nytt), runda burkar av samma sort som Lars-Erik brukar dricka något ur... hmm... man tager vad man haver när apporterna blivit kvar hemma. Jag hittade allihop även om jag inte förstod varför jag skulle lägga mig vid dom. Störtlöjligt, jag lägger mig bara för riktiga apporter. Det hela resulterade i en rejäl påse med kattmat i slutet och en hel Systemet-kasse full med runda, aliminiumapporter. Om jag var trött? Det kan du fethaja!

Shoutout till Kråkan och Sammy som har tävlat i helgen!

Ni är ashäftiga!

Lydnad i Enköping!

Jaha, nu duger inte Kungsängen längre, nu ska man behöva åka till Enköping för att träna lydnad...! Pyttsan! Ibland tror jag att det är resan till och från träningen som roar chefen...

Det är tydligen utställning i Enköping snart och Utter, min narcisstiska bror, är helt till sig. Han, Samson, Zacco och Roxy skulle dit och ringträna (har aldrig hajjat exakt vad det går ut på men man springer runt, runt) och chefen bestämde att vi skulle följa med och heja på. Låt gå, sa jag, och så bar det iväg. Sissi och Roxy hämtade upp oss direkt från jobbet och chefen slocknade som ett ljus i framsätet - hon pallar ju inte trycket alls, den där. Som alltid när man är på väg till Enköping är första stoppet McDonald's Stäket där jag och Roxy fick vakta bilen medan chefen och Sissi åt sig mätta och runda. Väl framme så började allvaret! Roxy kastades in i ringen medan jag och chefen mötte upp Kråkan och Sammy för att träna lydnad. Vi for runt där vi sidan om utställningsringen, vi positionstränade, hoppade, tränade sättande, läggande och jag skötte mig exemplariskt! Chefen var riktigt nöjd när vi var klara och sa att det var nyttigt för mig att träna på ny plats. Perfekt, tänkte jag, då ligger man bra till!

Det var bara det att imorse var det dags för kloklippning och jag måste erkänna att jag var lite väl styv i korken så nu har jag väl åkt ner igen. Rackarns. I hate when that happens!
I helgen har chefen lovat mig spårträning i skogen, tjohoo, det bästa som finns!

See you later... or never!