Spårkurs

Efter en hård arbetsvecka såg jag framför mig att få komma hem till biabädden, sträcka ut mig och titta på Lassie om och om igen, hela helgen, men tji fick jag! Helgen inleddes med att jag släpades med till Kungl. Rydbo för att träffa schäfermaffian (Pascoe, Polo, Utter och Samson - Enja var hemma och vabbade...). Chefen grillade med familjen Hedman/Dahlgren och jag snurrade i hundgården och försökte slakta Samson genom nätet (med varierat resultat). Senare gick vi alle så sammen på en promenad som liknade den vid MH-testet... Tanken var nog att vi skulle spela fotboll men istället visade det sig att kriget har kommit! Under en lång stund blev vi alla beskjutna och det enda jag kunde få det till var att det var Pascoe och Polo som sköt. Taskig stil! På hemvägen kom trupperna i form av yorkshireterriers som faktiskt är rätt underskattade som soldater. Inte för att jag blev rädd eller nåt... men ja... ni vet.



Puh, tänkte jag, vilken kväll! Hem till Lassie! Nähänä, då ska man ut på spårkurs, HELA HELGEN! In i bilen och iväg till Hundcenter bar det. Där förväntades jag spåra, vilket jag gjorde med bravur. Tydligen var det mest Lars-Erik som gick kursen, så vi la spåren på hans nivå! Mot slutet av dagen stötte jag dock på huvudbry då han lagt spåret rakt in i skogen. WHAT?? Nänänä, sa jag, jag spårar bara på fält. Det hjälpte inte och jag fick se mig besegrad då jag följde spåret in i skogen och jag inser att jag måste ta ett snack med chefen. Varför har vi aldrig spårat i skogen?? Äntligen en ordentlig utmaning! Och kan ni gissa vad man får i slutet av ett skogsspår? Den mest ultimata delikatessen av alla delikatesser: KATTMAT!! Yees!
Vid dagens slut kom vi hem till Barndomshemmet där jag tog mig mitt första dopp i sjön för i år. Gött! Sedan gick jag in i koma för natten.

Nästa morgon skulle vi iväg igen. Efter att Lars-Erik tappat bort en bilnyckel och jag roat tittat på när alla for omkring som yra höns och letade, kom vi till slut iväg till Bogesund där jag tog in två härliga skogsspår. På det hela taget är jag som vanligt mycket nöjd över min insats i helgen men rätt paj i pallet. Det enda som saknades var Lassie!

Planerna är många!

Jag går tydligen kurs?! Chefen har signat upp oss på spårkurs på Hundcenter så hela helgen ska jag drillas, säger hon. Kan ju bli kul bara chefen inte får för sig att hon ska bestämma...

Ikväll kommer jag och chefen få herrbesök och det är ju inte särskilt vanligt hos oss, inte. Robin kommer på besök, fett najs! Gissa om jag ska göra mitt yttersta för att lära honom allt jag kan?! Jag ville ju ha en lärljunge, detta blir ett perfekt tillfälle för träning! Moahaa!

Ryktet säger att Utter ska göra någon form av prov i helgen och som vanligt hejar jag på honom. (Keep your friends close but your enemies closer...!)

Shoutout till Kråkan som kommer till Stockholm ikväll för att göra antagningar till skola i helgen! We've got your back, Kråkan! Peace out!

MH-test

Igår åkte jag, chefen och chefens mor till Enköping för att genomföra det som kallas för ett MH-test (Ingela säger att det betyder "Matte/Husse-test" - det tror jag också!) Jag fick träffa en trevlig man som lekte massor med mig och jag fick träffa spöken. Jag träffade på Dumpe i skogen där någon också tappat ett skrammel som låg och skramlade. Ni som var där kan ha upplevt att jag kanske blev lite nervös vid de två sistnämnda momenten men så var inte fallet, jag drog mig bara tillbaka för att lägga upp en strategi... Sedan sköt dom på mig men det brydde jag mig inte om! Skjut på ni, det tar mer än så för att knäcka Ultra Mammas Gris! På det hela stora är jag nöjd med min insats, men det är jag ju oftast!



Idag släpade chefen upp mig i gryningen för att "powerwalka". Hm, jag vet inte det, ja... Jag tyckte det gick rätt långsamt... Hursomhelst så travade vi på där i motionspåret när det plötsligt kommer en sån där terrier farande som skjuten ur en kanon ut ur skogen. Den gapade och skrek som om hela helvetet hade brutit löst och jag fattade ingenting. Efter jycken kom en människa farande, också hon skrikande för sitt liv. "Härligt", tänkte jag, "tog någon med sig popcorn??" Chefen stannade och likaså jag, för att beundra detta spektakel. Efter en stund insåg jag att terriern var skitarg - PÅ MIG! Vad hade jag gjort liksom?? Hunden for och människan for, runt oss i cirklar hur länge som helst och till slut for terrier upp i rumpan på mig och då var det inget kul längre. Jag sa ifrån en gång, sådär på skarpen som chefen brukar göra och det funkade! Äntligen fick människan fatt på jycken och vi kunde fortsätta röra oss framåt, chefen och jag. Vi hade en fortsatt trevlig promenad men jag kunde inte sluta fundera på den där terriern. Det kan ju inte vara roligt att vara sådär arg hela tiden, utan orsak... Nä, tacka vet jag schäfrar!

Spår, spår, spår!

Jahaja, glad påsk i efterskott så att säga! Denna påskhelg har bestått av goda vänner och en massa träning. Kråkan har varit hemma över helgen och hon får saker att hända, hon! Igår kom hon och hämtade upp mig och chefen för att åka söder om stan till dom fiiina spårmarkerna och alla schäfrar fick sig varsitt spår (utom Samson - han fick två... han ska alltid vara värst!). Chefen var iallafall nöjd med min insats, någon sa något om 97 poäng, eller vad det var. Jag vet inte riktigt vad det innebär, jag tycker alltid att jag är bäst. Efter alla spår fick vissa lyckliga själar träna skydd, jag får inte för chefen, hon tycker att vi ska vänta med det. Jag tycker att chefen underskattar min förmåga - bring the figurant on liksom!
När vi hade tränat klart fick jag och Samson äntligen lite tid på tumanhand! Ja, han är ju inte Polo direkt men han faktiskt lite rolig. Lite mer som Utter. Samson sov iallafall över hos mig och idag har vi spårat igen. Jag kan inte påstå att spåret var svårt direkt men det var lite mer... vad ska man säga... krävande. Vi fick också tillfälle att rusa runt i skogen som två yrväder och det var skönt. Nu är det kvällskvist och jag har slaggat i biabädden hela eftermiddagen. Skönhetssömn, ni vet.

När Samson sov här plockade chefen fram en bekant biabädd, nämligen Yassis gamla. Kommer ni ihåg Yassi? Vilken lirare!

Detta är jag och Yassi på en vanlig skogspromenad. Jag gillade henne men hon var rätt jobbig, skulle alltid göra samma sak som jag och ta mina grejer och så. Men småsyskon är väl sådana...

Åter till verkligheten!

Jaha, helgen är över och drömmen är slut. Jag har spenderat hela helgen på Norrö, i det hus som jag brukar kalla för mitt barndomshem. Där bodde jag och chefen fram tills jag fyllde sju månader då det verkliga livet på Slussbrovägen började. Ibland är det bra gött att komma hem till Norrö. På Norrö bor fyra härliga figurer som hör till min undersåtar. Ja, i allafall tre av dom... Det är Ingela, kvinnan som man bara klänger på och hoppar på och naggar på, allt är liksom tillåtet, det är annat än med chefen, det! Det är Douglas, som har hur mycket fotbollar som helst och alla får man bita sönder!! Det är Lars-Erik, som egentligen är rätt läskig men han fjäskar rätt mycket så man vet ju att även han hör till undersåtarnas skara. Sedan är det Trixie... katten... Och jag vet inte riktigt var jag har henne. Jag menar, om jag får upp farten och jagar henne då springer hon ju och gömmer sig men om jag ligger och slaggar kan man få ett brutalt uppvaknade genom att kattfan jabbar en rakt i fejan! Tvetydigt, onekligen.

Nåväl, det har varit en härlig helg men nu är man åter på arbetet. Men jag gillar ju rutiner så lika bra det! Om två veckor ska chefen testa min knopp på något som heter MH-test. Fett najs, hoppas jag vinner!

Badad och full i fan!

Ve och fasa! Kärringen kastade mig i badet! Jag har sedan ett antal veckor tillbaka jobbat på mitt utseende och personliga image. Som jag har rullat mig! Jag har samlat på mig dofter från hela Å-berga town och sedan kastar hon mig i badet! ALLT ÄR OGJORT!!

Well, nu har jag iallafall kommit in från en låång kvällspromenad. Chefen skulle träffa en gammal vän och "catch up" vilket resulterade i att promenaden aldrig tog slut. Ingen är gladare än Mammas Gris förstås! SOM JAG RULLADE MIG, HAHA! Och varje gång jag vek ner mitt fagra anlete mot leran så satte chefen fart. Hon gapade och hytte med nävarna, det kunde hon gott ha!

Nåväl, imorgon är en ny dag, då ska chefen iväg tidigt för att köra bil så då blir man liggande här i sin ensamhet. Har jag riktig tur lämnar hon strumplådan öppen! Strumpor är den finaste delikatessen på Slussbrovägen - dock rätt sällsynt. Hoppas, hoppas.