FORE!!

Jag är beredd att erkänna att Benson har rätt - ibland blir det bara fort och fel. Klockan var strax över fem imorse när jag och chefen promenerade till jobbet. Det var mörkt, dock ej allt för ruggigt och som vanligt kände jag på mig att denna dagen skulle bli den bästa i mitt liv. När vi jobbar tidig vecka får jag ha på mig min snygga och exklusiva reflexväst (det är en snygg Boett-kopia, originalen är lite för dyra för mig...) när vi går till jobbet och denna morgon var inget undantag.
När jag fått ur mig det jag behöver på morgonen försöker jag, som vanligt, se om det går att få chefen att röra på sig. Jag har en speciell teknik som går ut på att man låtsas fastna på en fläck och när chefen sedan närmar sig gör man en snabb men djup bao och sedan kastar man sig iväg åt andra hållet och springer som greyhound så länge man orkar. Den leken har jag hittat på själv och är en av mina bättre idéer faktiskt. Den får sällan fart på chefen men den brukar få henne att skratta. Men som i alla sporter finns det risker och idag har jag för första gången dragit på mig en idrottsskada.
Jag gjorde som jag alltid gjort, skillnaden denna morgon var att när jag kastade mig hejdlöst åt andra hållet blev jag brutalt varse om att där stod en lyktstolpe. Jag tacklade den i full fart med själva skallen och vek ihop hela mig på mitten för att sedan kasta mig iväg, något omtöcknad. Såhär i efterhand förstår jag ju hur otroligt roligt detta är men just då blev jag lite skraj. Man har ju hört om whiplash...!
Förutom en ömmande muskel i ryggen mår jag fint och är vid god anda. Jag har lärt mig att det ibland kan löna sig att titta först och springa sen. Är något bitter över att denna incident dragit på mig ett koppeltvång fram till helgen. Typiskt.

Friluftsdag på Nybyggets Gård!

Idag har jag varit hemma hos Zimba, Zacco, Zascha och Zorro och gjort allt möjligt kul. Tränat lydnad och spårat, ett jättekul spår som Kråkan hade lagt till mig. Det är ju så att när jag tränar flockas alla runt mig för att hjälpa till och så, dom är liksom "starstruck". Coolt. Jag fick träna på vinklar, vilket var kämpigt eftersom det låg ett jätteläskigt dike runt mig hela tiden, det gällde att hålla sig på klorna så man var beredd när attacken skulle komma. Sedan tränade vi apportering som inte var lika kul. Jag hatar apportering... eller nja... jag gillar att apportera men när jag vill, inte när chefen säger åt mig, då får det vara. Störtlöjligt. Vi tränade också på det fria följet och chefen verkar tycka att det går bättre och bättre för mig, jag har börjat hajja att man ska titta upp, jag vet inte VAD man ska titta på men så länge det är upp verkar chefen nöjd. Konstigt sport, lydnad... Chefen och dom andra cheferna åt mycket god ärtsoppa och mycket goda baguetter till lunch och blev riktigt ompysslade av Z-flockens chefer, värsta lyxigt. Jag fick sitta i bilen, tjoho, det bästa som finns! Sedan släppte dom hästarna lösa och då höll jag låg profil. Fy bubblan för hästar. Nu är vi hemma, jag, chefen och Kråkan. Vi har tittat på film och lekt med apporten och nu är det dax att tacka för mig. Det ska bli gôtt att krypa ner i biabädden och snarka så att Kråkan inte kan sova på hela natten. Excellent!

Jättestort tack till Yvonne och Benny för en fantastisk dag hemma hos er! Den kommer vi sent att glömma!

Vi har insett faktum!

Då har vi varit iväg och tittat på vårt första BH-prov. Jag har sedan länge förstått att jag är mer än kvalificerad för att klara ett eget! Skillnaden nu, mot föut, är att jag har fått chefen att förstå att hon underskattar mig. Jag har länge sagt att jag ÄR bäst men hon har inte lyssnat. Nu har även hon förstått att ett BH-prov är inget att vara rädd för. Hoppas hon bokar in oss på ett snart!

Stort grattis till Jeanette och Sammy som nu kan titulera sig som ett godkänt BH-ekipage, titlarna bara regnar över dessa två, coolt! Även ett stort grattis till Karin och Xanties dotter Cindy som blev godkända idag. Bra jobbat!