Först spårkurs och nu lydnadskurs... Att hon aldrig ger sig! Om vi säger såhär: jag börjar förstå vart skåpet ska stå. Lydnad är ingen lek, fråga chefen, som efter att ha gått ett pass linförighet med mig, blödde som en stucken gris. Ja, fråga inte mig, men det var blod överallt och då insåg jag att det här med spår är ju bara trams medan lydnad verkar vara något för den hårdhudade.
Testade skydd i helgen också. Rätt kul och fett lätt! Men jag måste medge att jag mot slutet blev rätt irriterad på Benson... Ah, well.
Kommer ni ihåg den där terriern jag berättade om, som jag och chefen mötte i motionsspåret? I måndags hände nästan samma sak fast med en pudel. Och jag som har hört att pudeln inte är någon "farlig" ras... Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar