FORE!!

Jag är beredd att erkänna att Benson har rätt - ibland blir det bara fort och fel. Klockan var strax över fem imorse när jag och chefen promenerade till jobbet. Det var mörkt, dock ej allt för ruggigt och som vanligt kände jag på mig att denna dagen skulle bli den bästa i mitt liv. När vi jobbar tidig vecka får jag ha på mig min snygga och exklusiva reflexväst (det är en snygg Boett-kopia, originalen är lite för dyra för mig...) när vi går till jobbet och denna morgon var inget undantag.
När jag fått ur mig det jag behöver på morgonen försöker jag, som vanligt, se om det går att få chefen att röra på sig. Jag har en speciell teknik som går ut på att man låtsas fastna på en fläck och när chefen sedan närmar sig gör man en snabb men djup bao och sedan kastar man sig iväg åt andra hållet och springer som greyhound så länge man orkar. Den leken har jag hittat på själv och är en av mina bättre idéer faktiskt. Den får sällan fart på chefen men den brukar få henne att skratta. Men som i alla sporter finns det risker och idag har jag för första gången dragit på mig en idrottsskada.
Jag gjorde som jag alltid gjort, skillnaden denna morgon var att när jag kastade mig hejdlöst åt andra hållet blev jag brutalt varse om att där stod en lyktstolpe. Jag tacklade den i full fart med själva skallen och vek ihop hela mig på mitten för att sedan kasta mig iväg, något omtöcknad. Såhär i efterhand förstår jag ju hur otroligt roligt detta är men just då blev jag lite skraj. Man har ju hört om whiplash...!
Förutom en ömmande muskel i ryggen mår jag fint och är vid god anda. Jag har lärt mig att det ibland kan löna sig att titta först och springa sen. Är något bitter över att denna incident dragit på mig ett koppeltvång fram till helgen. Typiskt.